Substanserna flödar.

Sinnet gör sitt.

Önskan är påtaglig.

Att inte vara ensam som sig brukar vara likt.

Att allting ska bli sig likt, det som var, den hon var.

Hon har funnits en gång i tiden

Någon som var snabb och skarp

Njutningen kom ikapp

Hon avlade avlat

Stampade på allt hon fick

Naturliga talanger 

Föräldrarnas slit

Men sedan blev hon aldrig riktigt sig lik

Att vara sig själv en så kort stund

Tog för mycket

Kvar är en dunst

Ett skal av trubbiga vanor

Glömska och låga fanor

Det finns inget att hylla längre

Hon önskade om att bli tagen på sängen

För att få sluta och bli frisk

Men verkligheten krävde sitt

Inget är som det var förut

Hon finns inte kvar längre

Det är slut.