Jag ska inte börja ett inlägg med att konstantera med hur snabbt tiden går. MEN. Igår, den 13:e juni hade jag opponering på min C-uppsats, och idag är det helt plötsligt den 23:e juli. Inte helt hundra på hur detta skedde. Mina vardagar har varit tragiskt meningslösa, med start vid 09.00 med nyhetsmorgon och lite knark. Promenader, tv, mat, mer droger. Det är vad mitt liv har bestått av dem senaste två månaderna. Tog tag i mig själv och sökte jobb idag, hela 6 stycken. Ibland känns det helt poänglöst att ens ge sig in i det, och ibland känner jag hoppet lyfta på sin nos, inte är jag så dålig att ingen vill anställa mig.

Jag är i ett märkligt mindmode. Det är NU jag reflekterar över dem senaste månaderna och framtiden i viss mån. Jag ville alltid röka förut för att reflektera över mig själv, mitt liv och vad som sker i det. Nu är jag påverkad så konstant, att det är när jag är nykter som alla tankar slår sin rot i mig. Jag vet inte vad jag känner. Jag vill ha något nytt, samtidigt som jag inte vill tappa det gamla. Jag blickar framåt, men studentåren vill bli ihågkomna i sin minsta plågsamma detalj, tillsammans med vetskapen om att den tiden är slut.

Vad vill jag? Vad är det jag behöver för att vara tillfreds?

Jag behöver hamna på en arbetsplats där jag trivs och som betalar ut lön. Enkelt va? Ja, i viss mån anknutet till min utbildning då jag inte är en beteendevetare for nothing. Vad mer? Träning och vikt. Det lider verkligen när man röker ner sig hela dagarna i ända.

Och den här AT:n då? Vad fan fan fan, hur ska jag tackla den på måndag? Jag vet inte vad för helvete jag har att förvänta mig.

Någonstans, säkert överallt i denna värld just nu, så sitter det mysiga, mätta och lyckliga människor, som kan andas ut över sin tillvaro och falla tryggt till sömns ett par timmar senarare. När kommer min tid att göra det? Just nu faller jag inte i sömn i första taget, och när jag väl gör det så utsöndrar min kropp 10 liter iskallt svett som fryser fast på min kropp och ger mig feberfrossa. Under täcket är det blött och varmt, och utan iskallt. Det följs av galla i mängder och en ständigt konvulserande mage. Utmattad, svettig, darrig och med en frän gräsdoft (typ nyklippt) ständigt etsad i näsborrarna (tror att det är min åksjukemedicin som luktar så) ligger jag utslagen och darrig än en gång på mitt badrumsgolv och hispar efter luft i hopp om att blir lättare strax.... närsomhelst. Magen lugnar sig för stunden men alla hår på ens kropp reser sig i dem värsta rysningarna man kan tänka sig, till följd av den oregelbundna kroppstemperaturen. Det är kallt, varmt och äckligt på en och samma gång. Handsvetten rinner och jag halkar på både telefonskärm och tangentbord. Jag är svinhungrig och direkt spyfärdig på en och samma gång. Jag kräks och hostar lungorna ur mig precis samtidigt. Och mår dåligt, så dåligt. Varför? För det där något intenvisa ruset som varar i en kvart? Hur skall jag ta detta på måndag efter flera månaders dagligt bruk? På ett flygplan?

Jag kommer inte ihåg sist jag vaknade och mådde bra. Jag somnar hellre i misär men vaknar kry, än däcka i ovetskap för att sedan vakna och känna sig direkt och kraftigt överkörd av en lastbil, tillsammans med magsjuka och feberfrossa. Någon dag till av detta och jag kommer att önska mig en missil. Nej. Jag kommer inte dö. Det är inte min tid än.

Jag måste ju dekadensa och fördärva mitt liv och min kropp ännu mer! I aint done yet.

Vad tror vi om dagens astrologiska utsikter då? Jag har ingen som helst aning, jag har inte kikat än. Det KÄNNS som en måne i vatten. Sentimental, nostalgisk, lätt nedstämdhet. Antigen det eller att månen är i aspekt till saturnus. Låt oss se om jag gissade rätt.

Aha! Månen är i 27 grader tvillingar, på väg in i kräftan men ändå inte där, så det är inte den som gör sitt! DÄREMOT har vi både venus och merkurius i medkännande fiskarna, som bringar gamla minnen till liv. Utöver det är så är mars på väg in i skorpionen, efter en lång tid i vågen, vilket kommer höja snäppet på "känner alldeles för mycket" något mer, tillsammans med "varför är all energi så förrädisk"?, och möjligtvis lite intesivare sexliv, om det nu är befintligt.

Det är mitt i sommaren. Dagarna är varma och nätterna är ljusa. Den bästa tiden någonsin va? Vädret skiter i en sinnestillstämning. Det kommer att regna när man någon friar till en och sola när ens mamma dör. Jag vet det bara. Och idag är det strålande solsken. Jag är berusad. Jag har städat. Jag har sökt jobb. Bra.

Imorgon ska jag vakna och må dåligt. Det är ju standard.

Jag har aldrig mått så här, samtidigt som att inte känns obekant alls. Inte alls. Lite som att återvända till en gammal vän, fast ändå pånytt.

Det är ny dag nu. Jag håller inte koll. Min hjärna håller definitivt inte koll. Mitt ansikte gör ont. Alt inom radien av 30 cm från mina tänder gör ont. Blä.

e

Idag är det Sverigedemokraternas dag i Amedalen. jaha. Rätt dag att vara vaken och alert på antar jag.

En tisdag som vilken annan som helst. En meningslös tisdag i juli där natten aldrig riktigt tog sin start, utan allt är ett enda fantastiskt virrvarr av droger och handsvett. Magiskt.