Ingen alkohol. Ingen tobak. Definitivt inga droger. Säkerligen inget rött kött eller fet mat. Kan ju lika gärna gå och hänga mig direkt.

Första gången jag fick höra det från en läkare var 2010. Han förbjöd mig då att bruka nikotin eftersom det påverkade mina blodkärl i hjärnan på ett högst negativt sätt. Jag gick ut från kliniken och tände en Marlboro-röd framför förskräckta mormor och mamma. Sen dess har mycket hänt.

Jag har druckit mer. Jag har tagit mer droger. Jag kanske har rökt i en mindre utsträckning, men inte i en liten nog. Om min hälsa får lida? Ja, förmodligen. Jag känner hur det rosslar i lungorna vid vissa andetag. Jag känner en tryckande smärta i bröstet. Inbillningar? Hypokondri? Oro? Nej. Kanske är det något annat än hjärtat (lungorlungorlungor), men definitivt är det något.

Jag träffade ryssen ikväll (förlåt för att du får reda på det här, men du kan se det som payback för att du ljög om ditt sämsta ligg någonsin. hope it was worth it :D). Nåväl. Han var gråhårig. Det var han förut också, men nu ännu mer. Han menar på att det är min förtjänst. Hans tvååriga samboförhållande är tydligen också mitt fel. Det håller på och krackelerar. För att hon vill ha barn. Gärna igår. Han vill aldrig ha barn. Någonsin. Det är inte hans grej säger han. Han säger att han älskar mig, det gör ni alla. Av någon för mig outgrundlig anledning. Så som jag betett mig. Kanske är det som lockar. Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Inte längre. Varför ha ett förhållande när man kan träffa vem man vill? Du måste hålla med, det är ju en utopi. Inte sant?