Jag kan inte skriva, och ska inte ens testa.

Vad är det dem säger, att sätta prov på det mesta?

Jag kommer att sätta oss på prov, och dig skall jag fresta, men vill inte ens längre vara med och festa, på denna alldagligt tråkiga jäva fiesta.

Vill ligga hemma och må illa, blir förpestad, låta min värld bara stå stilla. Du kan ju få tid på mig att förspilla, stå över mig, titta ner på mig, du är inget annat än en synvilla.

Böja dig ner och viska i mitt öra, jag är inte han, vända dig om och sluta störa. Lämna mig där jag ligger, det är sådant som mig triggar.

Att gå vilse mitt i natten med rusdryck i blodet, ett ensamt låtsaskadaver, inte skyldig till några bravader. Inte ens några bra sådana, det jag vill är att dem ska mig övermanna.

Jag kan inte rimma, vill inte ens simma ut ur min dimma. Haha, låt mig bara stanna här förevigt, jovisst, för till slut blir ju någons plats ledig. Hennes plats blev ledig, men han är ju så långtifrån redig.

Att önska sig saker är normalt, till och med vanligt, men jag vet inte om jag vill ha dig i min samling.

Stå utanför alla andra, framför dem, hand i hand och le mot varandra.

Inse att vi är inte som alla andra, vi kan låta dem stå kvar och istället vandra.

Mot nya dar, nya ledsna kvällar, du och jag är en stellar. En samling av stjärnor, det är vad vi är, något i mig skär.

Uppe i himlen är det som även händer här, låt oss bara bli till en och samma atmosfär.

If we werent such good friends I think that I'd hate you.
If we weren't such good friends I'd wish you were dead.

Lite så känns det för tillfället med min käraste, tredubbla oxe. Det är helt sjukt hur jag har tagit så fel på vart hans måne befinner sig. MEN det helt fantastiska med astrologi, det är följande. Jag har hela tiden trott, utefter hans beteende, att han är en solklar måntvilling; pratsam, snabb, noterar saker på en gång. Alltså en total motsats till en månoxe som är väldigt lugn, ganska tyst av sig, och väldigt stabil kan man säga. Så jag har gått runt och trott att min kära oxe har en tvillingmåne, tills jag frågade honom rakt ut hur dags han är född. Och där föll alla mina ideér i spillror, för att hans måne faktiskt ligger på 24 grader oxe, i konjuktion med venus (bara det förklarar en del). MEN, det intressantaste här är att hans sol, och den där trevliga konjuktionen (venus/måne) hamnar i tredje huset som styrs av tvillingar. Därför är han en tydlig oxe med ett lager av tvillingar och luftighet kan man säga. Därför uppfattade jag det som att hans måne låg i tvillingarna, för det gör den ju, fast inte i tecknet, utan i det huset. Desuttom är ju merkurius hemma i tvillingarna, och den märks tydligt. Baserat på hus är han en merkurius människa, SOM MIG. Trevligt. Men kör man en dispositionskedja på planeterna så är han ett barn av Venus. Det är han verkligen. Nöjen hit och nöjen dit. 

Mycket kontakter, tjejer och annat trevligt. Och där sitter jag med min kräftasc, och alla planeter i fjärde huset och är sjukt LACK över att hans ens går bredvid en annan brud. Trevlig termin jag kommer få känner jag rent spontant. Kräftor är för övrigt ganska svartsjuka av sig.

Nu ska jag glömma allt sånt och vandra ut med mina kära hund, och hoppas på en bra vecka.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Hur ska jag räcka till att lyssna på hans berättelser om vem han vill ligga med varje gång vi ses? Jag vet inte om han inte förstår eller bara ignorerar det faktum att jag är dödskär i honom. Att jag vill spendera all min tid med honom, att jag vill kunna krama och luta mig mot honom bland människor. Att han luktar gott. Att... jag velat ha det här så länge.

Det är så smärtsamt att se honom, fast egentligen inte, för att jag blockerar det känslomässiga ganska bra. Det är bara ytligt, mina känslor (kräftasc). På djupet är jag kallt analytisk och kan tvinga mig själv att må antigen bra eller dåligt, eller inte alls om det nu behövs.

Men jag förstår verkligen inte hur jag ska försvinna ifrån detta. Han är en av mina goda vänner, han kommer hela tiden fram till mig och börjar obekymrat berätta om hur han knullade någon brud på en toalett. Eller något annat i liknande stil. Jag lyssnar, jag skrattar, jag ger honom svar, frågar, tittar på honom, medan allt inom mig går sönder. Varje gång han nämner eller tittar på en annan tjej, så ramlar allt inom mig isär. Men det kommer han aldrig att få veta, han ska inte få den tillfredställelsen. Det enda som är grejen är att jag vet bättre än honom hur mycket han skulle uppskatta att umgås med mig. Och av dem gånger vi umgåtts har han redan förstått det. Men han behöver inte det just nu.

Nåväl.

På tal om något helt annat, tänkte ta en liten utvärdering över dagens planetpositioner, och hur dem påverkar mig. Framför allt har jag känt av att jag har lite svårt att uttrycka mig på sistone, orden kommer ut ur munnen i fel ordning, jag stammar lite smått då och då, snubblar på orden, har svårigheter att uttrycka mina tankar, osv. En solklar anledning till det är att merkurius är för tillfället i konjuktion med solen i jungfrun. visst är merkurius hemma, därav expanderar mitt ordförråd, och inte bara, utan det finns ett intresse för att expandera sitt ordförråd. Men när merkurius ligger så nära solen så blir den uppslukad av den brinnande stjärnan och blir desto svagare. Den kan liksom inte jobba på egen hand, utan styrs helt av solen som inte ger den någon positiv verkan. Vidare ser jag att denna konjuktion står för tillfället i kvadratur till en väldigt svag Jupiter (i tvillingarna), vilket förstärker tidigare nämnda  negativa effekt av konjuktionen.

Venus ligger i artistiska och uppmärksamhetstörstande lejonet, aspekterad med en trigon från uranus vilket ger en känsla av vilja synas och vara lite annorlunda (uranus) än alla andra. Detta kopplas till min stackars venus som står i opposition till uranus och därmed blir jag isolerad från all denna kärlek som försigår omkring mig. Jag är liksom den utomstående som inte får ta del av den uppmärksamheten som just nu flyger runt och vill ut hos alla. Trevligt, trevligt.

Mars är nu nästan hemma i skorpionen och mår väldigt bra i sin exaltation. Jag har inte känt av just mars så mycket, men misstänker att något kommer att ske när den entrar mit sjätte (hälsa) hus. Energin lär väl dala något.

Månen är just exakt nu på sista graden av kräftan (inte för att jag har mått så bra på sistone trots att den varit hemma), och kommer strax att bege sig vidare genom lejonet och därmed bilda en snabb konjuktion med venus. Rättare sagt imorron kväll. Hur det ter sig kommer tiden att visa, som den alltid gör. nu kommer jag att dricka upp mitt vin och lägga mig. morgondagen är alltid ljusare. jag skiter i honom, jag kan inte ta det här, jag tänker inte ta den här skiten.

Det var längesen jag var här. Det var längesen jag var mig själv. Det var längesen jag kände igen mig själv. Har varit ett par omvälvande veckor... månader till och med.

Jag fick mitt till slut. Jag "fick" honom. Frågan är om det var värt all den mentala smärta jag har fått utstå sen dess. Han är ju nybliven singel och har dessutom en del tvilling i sig (måne, merkurius). Framför allt är månen som symboliserar ens fysiska liv här på jorden i tvillingar. Och vad gillar tvillingar? Mångfald. Dem gillar alla som kommer i deras väg, dem vill liksom testa på allting minst en gång. Och hur kul är det att vara kär i en man som sopar ner och drar hem allt som kommer i hans väg? Speciellt när det går bra också, eftersom han kan snacka (konjuktion merkurius/måne).

På det lägger vi på en mars i fall, alltså i kräftan, där mars känner sig vääääldigt svag, så hans manlighet är inte så påtagbar. Det är inte så att han inte är manlig i sättet... utan mer hur han hanterar sin omgivning och dem problem som uppstår. Det är inga raka puckar här inte, det är mer.... äsch, jag tar det som det kommer, det löser sig av sig självt. NEJ DET GÖR DET INTE OM DU HAR TVÅ TJEJER SAMTIDIGT.

Så. Nu mår jag ju mycket bättre.

Situationen är alltså som följande; killen jag gillat i hudra år typ (okej, ett år). Killen som jag passar perfekt ihop med, och han med mig, han är alltså nu singel. Men ute på en jävla liggturné. Inte bara, utan det är nån liten flicka som är efter honom som en jävla igel. Jag är inte sån. Jag pallar inte. Dem får komma till mig.