Alla inlägg under januari 2016

Av asabovesobelow - 26 januari 2016 19:22

Våga inte titta på mig om du inte menar allvar. Ser småfolk som stirrar förläget och tror på det bästa. Hade glömt det. Inget annat än: "Hej du är jävligt fräsch, är du med mig nu?", duger.


Bästa vän. Det var så trevligt att träffa dig. Vi tog aldrig bild tillsammans vilket var min intention för att minnas denna januarikväll 2016. Det har ju gått så lång tid nu, vi kan nästan klassificera får vänskap som lång. Fem år av vänskap är en märkligt lång tid, för det har då inte känts som fem år. 


Vi förstår varandra, det är nog det bästa. Vi fattar bara, du är där och jag är där, och det blir bara sjukt rimligt att prata om det. Jag hoppas att du är den rimligaste människan jag träffat, för det verkar som det. För när man stöter på verbalaundervattenstenar med andra, så är det sällan vi gör det. Allt går att lufta. Och vi är ok med det. Det finns inget som vi inte kan prata om, och det har gjort ont då och då, men framför allt har det känts som att man inte kan prata så med någon annan.


Ta vara på mina tips:


Vänta ut det hela till hösten, kör sedan. Sätt din kärleksrelation framför dig själv, om du vill ha kvar den. Njut av att du kan njuta, din livsvision är att njuta av din omgivning. Följ henne, och låtsas som att du leder, det kommer du att vinnna på. Jag borde inte ge dig relationstips men jag är så snäll att jag gör det. Det räcker med att du låtsas att det är du som bestämmer, så blir allt frid och fröjd. Hon behöver inte en megörlig och diplomatisk man, hon behöver någon som stampar i golvet och tar täten. Kan du åtminstone låtsas fram det så är du hemma.


Lovar <3. Lycka till.

Av asabovesobelow - 20 januari 2016 19:51

Känns som att jag lever. På riktigt. Vet inte vad som skapade den känslan. Avsaknad av rädsla kanske. Inte för att den är borta, nej. Men jag spottar den i ansiktet, bokstavligen. Känns det jobbigt? Är jag rädd? Fine, då är det så. Det bästa rådet jag har fått, det är att flyta med i känslan. Oavsett vad den förmedlar, så är det bar att acceptera att så känns det nu och då tänker jag uppleva det. Låter banalt och självklart, men har aldrig gjort det förut? Har alltid böjat tänka för mycket, vad händer då, vad händer sen, vad kan hända, kommer jag att dö?


Nu gör jag det bara. Gör först, tänk sen. Känn bara, och acceptera det. Jag känner allt, jag tänker allt. Men jag gör inte allt. Och det är det som begränsar mig, mitt varande och min lycka. Min inre jävla frid.


Mitt liv, min framtid, kommer tyvärr att vara beroende av andra människor. På gott och ont så händer saker i mitt liv till följd av andras verklighet och varande. Därför kommer min mission alltid att vara att skapa kontakt med andra. Varje möte är en eventuell personlig möjlighet. Jag har turen som har fått lära mig det så ung, istället för om 20 år. Tänk om jag successivt hade suttit och tackat nej till allt på grund av rädsla. Då hade jag varit djupt olycklig, ovetandes om vilka fantastiska platser som finns på jorden och ute i världen. Jag är är en jävligt lucky bastard. Allt som har skett i mitt liv har de facto haft i grund i andra människor. 


Jag ser det som att mitt liv började när jag flyttade till Sverige. Innan dess är en diffus, oklar dimma av reflektionslöst varande, märkliga och makabra inslag av vuxenlivet och i stort sett en innehållslös tillvaro.


Min flytt till Sverige berodde på min mamma, min flytt tilll storstaden berodde på henne. Min första viktiga milstople berodde iofs helt på mig själv.


Sen träffade jag min stora, första kärlek. Han var anledningen till att jag började med astrologi, han var anledningen till att jag fann mig själv i Västerås. Han råkade bli anledningen till 4 fantastiska år i den staden, den bästa tiden i mitt liv, otaliga vänner, relationer och människor som förhoppningsvis alltid kommer att välkomna och tycka om mig.


Min mamma såg återigen till att jag fann mig själv i huvudstaden, hon råkade även bli anledningen till att jag har en lägenhet centralt där. Min pissiga arbetsgivare såg till att jag hamnade hos en ny, bättre arbetsgivare. Mina föräldrar tog mig till den bästa platsen på jorden. Där träfffade jag min stora kärlek (han kommer att bli det). Han kommer se till att jag hamnar i staterna. Eller så kommer mitt jobb att göra det. Jag gör bara vissa val ibland, väljer människor. Mitt mål i livet är att knyta an till människor som kan ta mig platser.


Simple life bruh. Sen kan jag inte rå för att jag är allmänt skön. Känner mig bättre nu, hatar inte mitt jag. Hur fan vågade han trycka ner mig så, få mig att tro att mitt jag inte beter mig rätt. People fucking love it, ok. Blir fan upprörd bara jag tänker på det. Hårig fitta.



Av asabovesobelow - 19 januari 2016 12:54

Undrar när det kom till att jag delar upp mina dagar i "glad idag" och "ledsen idag". Borde helt klart vara med glad än inte.


Jag är glad. Jag är fan lycklig. Jag har fått se paradiset. Och dit ska jag igen.


My name is blurryface and I dont care what you think. 

Av asabovesobelow - 9 januari 2016 04:03

I'm on my own. Just me and the world.


Ni andra kan ruttna. Ruttna i er trygghet, i ert jagharnöjtmig. Med ert fredagsmys och allsvenskan. Ruttna bort i chips, dip och cocacola. Ruttna i soffan och låt bli mig. Dra inte in mig i den skiten.



Av asabovesobelow - 6 januari 2016 02:50

Svävar iväg i fantasier ofta, det ter sig naturligt. Speciellt kärleksfantasier, planer och rosaskimrande scenarion.


Du har redan hunnit vara min framtida man, jag har hunnit vara den tjejen som du slutade leka runt för och stagade dig med. Vi bor i New York, jag flyttade till dig och vi är världens mest självklara par. För att vi helt enkelt gillar varandra riktigt jävla mycket. Mina fantasier grundar sig inte bara på känslan när jag träffar någon, utan det ligger alltid två kartor bakom allting. Min egen, och den andra personens. Ser jag inga direkta anknytningar så finns det egentligen inget att fantisera om. Men här.... här. Vi kunde helt enkelt inte ha gått förbi varandra, vi GILLADE varandra så for vi såg varann.


När man tittar på man/kvinna/kärlek och två kartor så tittar man på sol/måne/venus/mars och aspekterna dem emellan. De bästa är om mannens Venus/Måne (vad han ser som sin kvinna) är i aspekt med kvinnans Venus/Måne (den kvinna hon är). Vice versa med kvinnans mars/sol (hennes manprototyp) ska hamna i aspekter med mannens planeter. Även Mars/Venus aspekt är viktigt ur en sexuellt synpunkt. Vidare bringar alla Måne/Venus aspekter sinsemellan en närhet, ömhet och djup kärlek. Om inte man kan hitta exakta aspekter så är det åtminstone bra om planeterna hos båda är i samma tecken. Typ hans Venus är i Oxen, och hennes Måne är där. Då är det väldigt bra.


Till exempel om en man har både Venus/Måne i vatten, så förväntar han sig otrolig mycket emotionellt attachement från kvinnan i hans liv. Har hon sina Venus/Måne i typ luft/jord så är hon främst en pragmatisk och kommunikabel kvinna, vilket kommer att göra honom otroligt frustrerad, eftersom han inte ser tillräckligt med känslor hos henne.


Och när man fastnar för varandra på det sättet, när man inte känner varandra sedan innan, så är det alltid ett par personliga planeter som faller på varandra. Annars hade man inte reagerat på den personens uppenbarelse hur som helst.


Det var som en dröm. Sådant som hände i högstadiet. Man gick förbi varandra i vimmlet, råkade mötas med blickarna och sen gick hela kvällen ut på att hitta till varandra. Gjort betydligt lättare än sagt, som det brukar vara när det väl gäller. Att det aldrig sker annars. Han tog tag mig när jag gick förbi, komplementerade mitt utseende och sedan var det igång. Vi hade setts förut, vi kände varandra instinktivt. Vi trivdes med varandra omgående, det fanns inga tveksamheter. Under kvällen när vi gick hand i hand så hann jag tänka ett par gånger "jag älskar dig vad fan". Det var så självklart bara. Jag var självklart inget undantag för kvällen, för honom är varje utekväll kvinnor och kvinnor i en oändlighet. Men vi gillade varandra. Jag gillade honom och han gillade mig. Varför?


Går hem på morgonen, frågar direkt efter födelsetid, skäms inte ens längre. Och självklart faller hans Måne-Venus trigon precis på min egen Venus-Måne trigon, men spegelvänt. Dvs där min Måne står i tvillingarna, står hans Venus, och där min Venus står i vågen, står hans måne. Precis på pricken. Dessutom aktiverar vi varandra månnoder vilket brukar tala för att man träffats i tidigare liv, och att mötet är ödesbestämt, då man inte kunde avsluta sitt sist det varade.


Vidare ligger både hans sol och mars i Oxen, mina egna sol och mars motsvarar detta i Jungfrun. Yttersta planterna; Saturnus, Jupiter och Uranus binder samman en del av våra aspekter. Ja.... det är ultimat. Vi är inte bara otroligt lika, vi gillar varandra genuint och mycket. Hans prototyp av kvinna är vad jag kan förmå mig att vara, och han kan vara det jag behöver. Synd att vi bor på olika sidor av jordklotet bara. Det är en härlig klassiker.


Men jag kommer aldrig att tröttna, kommer aldrig att tröttna på att utforska människor via astrologi. Må jag aldrig hitta the one så att jag kan fortsätta göra det i en oändlighet. Vem kunde tro att det finns så många män i den vida världen. Vem kunde tro det.

Skapa flashcards