Jag kommer inte ihåg när denna vana skapades. Visst fanns det en tid då jag på min fritid, och tid framför datorn, spenderade nykter. Men det var inte länge. Redan hemma hos mamma, fanns kvällar då jag som 17-åring, hade tagit med mig vodkaflaskan, köpt i Ukraina, ut på balkongen för att avnjutas en sommarkväll, tillsammans med mina internetkompisar. Jag kröp ofta till badrummet, tog alldeles för många smärtstillande, och kräktes upp maten. Allt för denna känsla av destruktivitet och ovanlighet. En fantasi av ensamhet att vältra sig i. Tur att jag var så oskyldig då.

Sen flyttade jag hemifrån. Paket efter paket av röda Marlboro gick upp i rök. Jag satt inomhus, åt McDonolads-burgare och rökte cigaretter i mängder. Citat som min internetvän slängde ur sig, "min pappa har rökt ett paket om dagen i 30 år, och han lever" övertygade mig om att det inte var någon fara. Jag började bara ett år senare, som grön 19-åring, knarka grönt på heltid. Då drack jag iaf inte. Vilken tur.

Och ett år senare träffade jag plötsligt en bekant själ, en lika beroende man som mig. Han introducerade mig till min kära vän "dricka på vardagar när det inte finns något annat göra". Jag nöjde mig inte med det, utan smulade ner hasch i mitt morgonkaffe regelbundet. 

Och strax därefter började studentlivet, liberalt och rafflande fritt. Här tog jag i, tog vara på varenda liten möjlighet att leva ut allt jag aldrig tidigare vågat. Nu skulle jag vara den annorlunda tjejen, den där galna ryssen som alltid råkar ut för en massa tok. Tanken var inte att få den rollen, jag blev det jag aldrig någonsin fått vara tidigare, i varmt sällskap. Min excentriska period, Alla tittade på mig, det spelade ingen roll med vilken blick. Om än var det blickar som tittade ner ganska ofta. I had the hot, to wear the crazy. Men jag gjorde inget vettigt, jag levde för nästa sammankomst. Det sociala livet blomstrade, och min dåligt aspekterade Venus i Vågen behövde inget annat.

Blev det bättre med min vana när jag fick en massa tid över till att festa och känna mig ung och rätt i tiden? Nej, så klart inte. Alltid fanns det någonstans att gå och någonstans att dricka och vara bedömningslöst tilldragande, där musiken dånade högt och det hånglades i korridorerna. Min spektakulära tid. Tiden då det fortfarande var okej att vara henne.

Jag vet inte egentligen inte när det skiftade, när vardagarna plötsligt blev outhärdliga utan berusning. Jag kanske har klarat någon vecka eller ibland två, men sen fem år tillbaka minns jag inte när jag hade en period som jag var nykter längre än en period av det motsatta. Det har alltså inte hänt sen 2010. Hur jävla sjukt? Det har ju hänt så mycket annat sen 2010. Alltid hittar jag sätt att berusa mig på. Hemma, utomlands, med föräldrar, med kompisar och med respektive. Något kommer att locka mig till att ta droger eller dricka. Jag har kontinuerligt dragit ner andra i mitt vackra fördärv.

Jag kan inte säga att det skrämmer mig. då det är ett faktum. Det som skrämmer mig är allt det jag aldrig gjorde. Redan nu. Ofta får man höra från missbrukare att fritiden inte går att fylla med något, och därav tillkommer berusningmedel i vardagen. Vad ska man göra efter jobbet liksom?

Jag är inte sådan. Jag är inte tom och mitt liv är inte tomt. Jag väljer istället bort min dröm, mitt kall, för att jag tillgodoser ett primärt Venus-behov, att njuta av tillvaron. Den mynnar ut i fel energier, istället för att ta vara på skrivaspekten i mitt horoskop (Merkurius-Måne), så tar jag vara på trygghet genom njutning (Venus-Måne), och stackars Venus, så negativt aspekterad av ett gäng yttre planeter, kuvar sig. Jag har fått min lilla Venusförbannelse, och den kommer jag att bära med mig livet ut. Vi alla svaga inför våra begär.

Inte undra på att jag drar till mig Venusmänniskor, då det är den planeten tillsammans med lömska och flyktiga Merkurius, som styr mitt liv. Men jag har valt fel sida av gudinnan Afrodite att hedra. Hon kräver mig bara på vin och vindruvor, men jag behöver istället bli den faktiska Afrodite och ta mig an hennes essens. Inte bli bara strålande vacker och enastående i sociala sammanhäng (det är jag redan), men även min sysselsättning ska ha att göra med Venus. Kärleksastrologen. Jag kommer att hjälpa människor i relationer att förstå sig själva och varandra bättre. Mark my words.

Jag ser dock mina hittills grusade drömmar, grusade av mig. Mitt svaga jag, min frånkopplade energi. Jag kan bara glädjas åt att jag inte är 40. Kanske glädjas åt den tidiga insikten om att jag är en missbrukare. Jag började på heltid 2009 och har inte riktigt lyckats sluta sen dess. Jag kanske hade gett upp, om jag inte hade hatft en dröm. Jag har en dröm. Och en dag ska jag titta tillbaks på mitt 25-åriga jag och vara tusen erfarenheten rikare, för att jag har varit i mångas skor. Jag har varken levt ett rosenskimrande eller ett kolsvart liv. Jag är precis som alla andra, som blir slavar för sin egen medfödda svaghet. Det är inte att jag är beroende av något specifikt, jag är bara beroende av nöjen. Nöje i att äta gott, dricka sig berusad, och knarka sig bedövad. När inget längre går att förstå, är jag i min drömtillvaro. Jag har inga tankar och jag kan inte göra en endaste bedömning. Jag har ro. All mindset är ännu flyktigare och mer avtrubbat än vanligt. Inget behöver genomföras. Tänk vad jag kunde ha använt den energin till. Varför har jag missbrukat allting som gavs till mig. En möjlighet att uppleva det vackra, se skönhet i musik, syrener och snöflingor, kyrkogårdar och sommarregn. Det vackra i det förstörda och tragiska. Melodramatisera mit eget liv och se det nakna, råa och så underbara i allt. I allt det, som andra hade sett som smutsig narkomani och fylla, såg jag skönhet och melankoli. Tack Venus-Neptunus för det hela, och tack Venus för att dina aspekter berövade mig min egen fortsättning. Men dig kommer jag att behöva tampas med livet ut, problem i kärlek och relationer till både andra och mig själv, problem med reglering av njutning och problem med min egen framtoning inför andra. Din lille djävul.

Nu vet jag åtminstone att du finns. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...