Ja, vem kunde tror att kunde se in i framtiden när jag var 19?

"Jag har en egen lägenhet, jag har ett heltids jobb, jag röker, går ut och bestämmer över människor på jobbet. Jag har ansvaret för över 50 000 kronor varje dag, jag har ansvaret över en restaurang 14-23 varje dag. Jag bor i Stockholm. Jag ska eventuellt flytta til London. Jag äger en hund, en dator som jag har köpt för mina egna pengar och en tv. Jag betalar räkningar varje månad. Jag åker till mamma för att äta middag ibland. Jag tvättar, städar och lagar min egen mat. Jag ska snart köpa en bil och flytta ihop med min bästa vän. Jag är vuxen. Jag ska föreställa en vuxen människa.

Jag ska egentligen klara av att vara i ett förhållande, att ha sex, vara nära någon. 
Det gör jag inte. Jag känner mig inte vuxen. Jag vet inte vart mitt liv är på väg. Jag vet inte vad jag vill göra. För att just nu sitter jag och lyssnar på Aerosmith och ser inget roligt framöver alls, förutom samma gamla skit, dag ut och dag in.

Nästa år kommer jag att kunna köpa ut på systemet, och det kommer jag att göra. Köpa vin och sitta och dricka det hemma i min ensamhet, för att jag kommer vara på samma plats, samma jobb, samma lägenhet, samma situation, men med någon annan med långt hår och ett sött leende. För att det är så det är. Och jag orkar inte ens inbilla mig något annat.

För det har aldrig ändrats och kommer aldrig att göra det heller."

Åh nej, hela 19 år var jag dessutom. Så vuxen och så seriös. Trodde att allt skulle vara likadant varje dag, livet ut. Och ja, vad har ändrats egentligen?

Jag har en egen lägenhet (någon annans visserligen men jag bor där). Jag har ett heltids jobb. Jag röker ibland, går ut och bestämmer i visst utsträckning över människor utanför och på jobbet. Jag har ansvaret för en budget på 300 000 kronor per månad numer, och även leverans och kundansvar. Jag bor i Stockholm. Jag ska eventuellt flytta til London. Jag äger fortfarande en hund, en dator som jag har fått via jobbet och en tv (som jag fått av min styvpappa). Jag betalar räkningar varje månad. Jag åker (går) till mamma för att äta middag ibland. Jag tvättar, städar och lagar min egen mat. Jag kommer förmodligen inte att köpa en bil snart och inte heller flytta ihop med min bästa vän. Jag är vuxen. Like for reals. Jag ska föreställa en vuxen människa. Och egentligen känner jag mig som en sådan också.

Jag ska egentligen klara av att vara i ett förhållande, att ha sex, vara nära någon. 

Det gör jag inte, för att jag är ett egoistiskt svin som bara tänker på sig själv och sina önskningar tydligen. Jag känner mig vuxen. Jag vet inte exakt vart mitt liv är på väg, men jag kan ana. Jag vet vad jag vill göra. För just nu sitter jag och lyssnar på Aerosmith och ser inget roligt framöver alls, förutom samma gamla skit, dag ut och dag in. Detta är sant förutom att jag inte lyssnar på Aerostmith längre.

Det är 6 år sedan jag har kunnat börja köpa ut på systemet, och det ska gudarna veta att jag flitigt har gjort dag ut och dag in. Köpt vin och suttit och druckit det hemma i min ensamhet, för att jag tänkt att jag kommer vara på samma plats, samma jobb, samma lägenhet, samma situation, men med någon annan med långt hår och ett sött leende. För att det är så det är. Och jag orkar inte ens inbilla mig något annat.

För det har aldrig ändrats och kommer aldrig att göra det heller.

Tänk att det kan stämma så. Livet.