Jag kanske har förbrukat min kärlek. Jag kanske var tilldelad två riktiga kärlekar. Lykliga, ömsesidiga förhållanden. Men problemet var ju att inga av dessa heller kändes helt rätt. Annars hade jag inte avslutat dem. Då. Kunde ha fått det mesta jag velat. Men det är aldrig nog. Aldrig nog. För jag behöver inte gå den vanliga vägen.

Drömmen om barn är en avlägsen fantasi som jag plockar fram och vänder och vrider på ibland. Ibland när jag ligger om kvällarna i sängen så föreställer jag mig en dotter eller en son som liknar mig. Ett litet barn som är som mig. Ett litet barn som bara är mitt. En familj som sitter och myser i soffan på kvällarna. Helgfrukostar och utflykter med barnen. Längtan efter att få komma hem till sina. Ibland somnar jag till den tanken. Drömmen om att få ha en stor familj. 

Och sen vaknar jag till min verklighet. En ensam sådan. En verklighet där jag snubblar in vid 23 varje kväll, ganska påverkad, till högljudd musik som jag somnar till på golvet och vaknar ibland på platser jag inte vet hur jag hamnade på. Sätter på mig en kavaj och vinglar bort till mitt alldels seriösa och allvarliga jobb. En verklighet där jag plockar runt hemma i en evighet och spenderar en hel dag med att vara ute och gå. En egoistisk verklighet. En verklighet som tillåter mig att göra precis vad jag vill.

Jag kommer lämna er alla en dag. Lämna det här landet och endast titta tillbaks för att notera äckliga blöjor och föråldrade ansikten på dem som jag en gång jag kände. Ni gick alla en väg som jag inte behövde gå. Inte kunde gå och inte kunde få. Därför blev jag bättre. Kan bli åtminstone. Jag behöver inte välja bort, jag blir ställd inför ett faktum. Blev ställd sedan många år tillbaka. 

Drömmer om att ligga sängen i skymning, lyssna på plågsam musik, efter en flaska champagne och gosa in sig i någons famn och svindlande lukt. Slumra till och börja kyssas, följt av drömlikt, långsamt sex i halvmörker. i en dvala. En sommarnatt. En natt i juni. Jag är ju bara 25. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...