Dag 1

Tröttnat har jag gjort. Tröttnat på att vakna och direkt känna att jag hellre inte hade vaknat. Trött på att vakna seg, tjock och omotiverad. Trött på att sitta i soffan hela dagarna och inte märka hur 8 h svischar förbi. Trött på att omotiverad och uttråkad. Trött på att trycka i mig massa fett och socker. Trött på att aldrig känna mättnadkänslan. Trött på att känna mig sjuk och bomullig i huvudet. Trött på ångest som tillkommer när jag tänker på min hälsa. Trött på att vakna med onormalt hög puls och känna mig förgiftad. Trött på att hosta. Trött på att gråta.

Nu får det vara för ett tag. Och rätt tidpunkt valde jag, då det energinivån och aktiviteten kommer att gå i tak om bara någon vecka eller två. Och då gäller det att passa på.

Det svåraste med allt detta är nog insikten som ramlade ner över mig för inte så längesedan. Jag kan aldrig någonsin igen ha en hälsosam relation till vare sig alkohol eller droger. Egentligen inte heller mat... trodde jag. Men maten har det löst sig med med åren. Droger kan man avskärma sig från.... alkoholen däremot. Varje fest, födelsedag, aw, utekväll, helg, midsommar, hela sommaren för den delen, så kommer jag alltid behöva tvinga mig själv till att låta bli, mindre än jag hade velat. Min spotana reaktion kommer alltid att vara JA TACK, fastän det är tisdag och egentligen kan man bara ta en kaffe, och inte ett glas vin. Viljan och lusten att dricka är så djupt inpräntad märker jag, att varje tillfälle som ges, omvandlar jag till en situation där man kan bli berusad. Det tog 5 år att ens förstå det. Alla skämt om att jag alltid dricker för mycket har alltid varit så avlägset, en del av mig på något vis. Inget att lägga vikt vid. Sen hade det plötsligt gått 5 år sen jag var nykter i en hel månad. 

Men nu är det dags igen. Dags att ge mig själv ett försök till att må bra. Vara produktiv, och inte se tillbaks på mina twenties och hata mig själv för att jag aldrig åstadkom något.

Regeln är enkel, och den lyder: jag får inte bli berusad på egen hand. För det är ju då jag vill det som mest. När jag är ensam och har en kväll över till förfogande. Jag tänker inte förbjuda mig själv alkohol, jag tror att det är för tufft att behöva tacka nej till glas efter glas på fester och andra tillställningar. Klart jag ska få dricka, men inte längre på egen hand. Jag ska inte ens ha alkohol hemma. Samma gäller andra trevliga substanser. Aldrig på egen hand. 

Jag hade någon lös tanke om att beställa hem lite piller, som skulle dels få mig motiverad och dels ta udden av den ångesten som jag ibland tycker att nykterhet tillför. Men jag insåg att jag är en idiot. Behöver jag bli få smak för och bli beroende av fler saker? Nej. Klarar jag av "ångest" som jag alltid gjort narr av att folk kan lida av, då det bara att skaka av sig det? Ja, det tror jag nog att jag gör. 

Så: Dag 1

Startvikt: Oklart, då vågen bestämde sig för att ge upp idag. Vi säger 70. Någonstans däromkring är det. 

Fysiskt tillstånd: bättre än andra år, då jag tränar mer nu. Frisk i övrigt (ta i all trä som finns). Får se om jag börjar må piss efter en vecka eller två. Alla som har fått känna på när alkohol går ur kroppen efter många års drickande, påstår att det inte är särskilt trevligt. 

Mentalt tillstånd: kanske på gränsen till glad. Åtminstone inte ledsen. Rätt stor kontrast mot igår, då jag bara låg i soffan och grät samt halsade vodka. Glädjen är pseudoglädje som kommer från beslutet att sluta knarka/dricka, misstänker jag. Sen är jag ockuperad med en inneboende mormor, vilket såklart begränsar ensamheten, i vilken jag mår dåligt. 

Sömn: återstår att se, misstänker mycket vrida sig fram och tillbaks inatt.

Hur bra denna dag är på en skala 1-10? En stark fyra skulle jag säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...