Direktlänk till inlägg 21 maj 2014

nufårhundenfangesig.

Av asabovesobelow - 21 maj 2014 21:16

Den astrologiska prognosen för närmsta veckorna är som föjande: lättvindiga människor tar snabba, flygande beslut och lika handlingar därtill. Kärleksrelationer, attraktion och vad man tycker om sker blixtsnabbt, man tänder till, blir eld och lågor, men brinner snabbt ut. Relationsrelaterade säker, främst kärlek, sker snabbt och aktivt. Folk tar för sig, utan någon som helst eftertanke. Stablitet, trygghet och känslan av "grund" kommer att dröja ett tag till. Planeterna har bestämt sig för att befinna sig i luft/eld tecken = mental aktivitet, till skillnad från känslosam trygghet. Tack och lov för det. Någon som känner för att drunkna i ett känslohav igen? Nej, trodde inte det heller.


Jag tänker ofta på dem senaste fyra åren. Överlag så är vart fjärde år astrologiskt sett, en milstolpe, oftast ändras livet åt något håll var fjärde år, när Jupiter slutför sin cykel och återkommer till sin ursprungsposition i horoskopet. Allas "fyra år" har ju såklart sin grund i just var deras Jupiter stod när personen i fråga föddes. Men var fjärde år i ens liv, sker stora förändringar. Inte så konstigt när man tänker efter. När man fyller 4 är man ett "vuxet" barn, till förmån för bebis. 4 år senare, när man är 8, går man helt plötsligt i skolan. När man fyller 12 så ska man in i puberteten och tonåren. En 16-åring är en "vuxen" tonåring som börjar gymnasiet. Som 20-åring genomgår man nästa stora transformation till ung vuxen. 24 är också en avgörande ålder, där man oftast ställs inför det faktiska livet, som faktiskt vuxen. Vid 28 närmar man sig 30-års gränsen, osv.


Och så har det varit även i mitt liv. 2002-2006 assimilerade jag mig till ett nytt land. 2006-2010 var min McDonalds period. Och från 2010 till idag har bara flugit förbi... två seriösa förhållanden, en högskoleutbildning, flera flytt, ny stad. Och nu har nästa steg kommit. 2014-2018. Första två åren kommer gå till "karriären", eller åtminstone ett fösök till att etablera sig på arbetsmarknaden. 2016 har jag goda och sista på länge chanser till både att ta ett seriöst steg i ett förhållande och börja lägga grunden för eventuella barn. Tror jag. Men vad fan vet jag.


Dem senaste fyra åren har jag haft 3 män i mitt liv som på något vis har påverkat mig och satt mig helt ur spel vid ett flertal tillfällen. Det är första gången i mitt liv som det har varit så få på så många år. Jag har ärr. Människor som inte träffat mig på över två år vet inte ens om att hela min arm är sönderskuren. Det är så märkligt, för de kände ju en helt annan mig då. Jag kan inte stå för att jag är samma person som jag var 2010, för det är jag inte. Inte alls. Inte ens lite längre faktiskt. Faktum är att människor som kände mig då, hade förmodligen hatat mig nu. Jag har gått från att vara en ganska blyg, tystlåten och förlägen flicka, till att vara högljudd, utmanande, och provocerande. Den där söta, lättlurade tjejen med dem stora, naiva, förvånade ögonen finns inte ens kvar längre. Nu tittar jag på omvärlden med rynkad panna och en kisande blick (kan vara solens fel, men förmodligen inte bara det). Jag säger ifrån, ifrågasätter och låter, låter en jävla massa, hela tiden. Knappt så att jag ens vet om det själv. Andra har sagt det. Att jag är högljudd. Hade aldrig trott om någon sa det till mig för 4 år sen. Så nu är det bara att se fram emot en härliga fyra år till innan livet vänds upp och ner återigen och man måste strukutera om sin tillvaro... återigen. Bajs.


Alkoholruset väver mig in mig i ett mjukt dis, ett varsamt dun som förhindar min hjärna från att vara alltför aktiv. Tankeverksamheten dämpas, funderingar blir luddigare och diffusare, men ändå mer desperata på något vis. Musiken blir mer melankolisk, tårarna bryr sig inte ens om att komma längre. Jag kisar med ett öga mot skärmen och smattrar på tangenterna, hörlurarna är hårt intryckta i öronen, musiken är på högsta volym. Snart kommer jag att spilla något och krypa till badrummet, för att senare ramla ihop på mattan. Vad skönt det är att vara hemma. Verkligen.







 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av asabovesobelow - 11 augusti 2016 18:56

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Av asabovesobelow - 10 juni 2016 19:28

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Av asabovesobelow - 2 juni 2016 21:12

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Av asabovesobelow - 10 maj 2016 21:32

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Av asabovesobelow - 8 maj 2016 20:39

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...

Ovido - Quiz & Flashcards