Läser lite bloggar om gravida damer (unga tjejer), tittar på instagram på småungjävlar bilder och inser att vilken jävla tur jag har som inte behöver anpassa min vardag utefter en annan liten person som ständigt kräver någonting. Ja jo, man älskar sina barn och får tillbaka gånger hundra och ser dem växa upp, osv, osv. Säkert jätehärligt, och nånting man ska få uppleva någon gång i livet. Men idag känner jag bara hur jävla skönt det är att kunna sitta och dricka bärs på en torsdagskväll, med datorn i knäet. Slicka av cheeseballssmulor från fingrarna och gå och lägga mig mitt på natten. Som någon sa "när ska man hinna ligga i sängen och dricka champagne en hel dag, om inte när man inte hunnit skaffa familj än?". Det bara slår mig hur skönt det är att inte behöva ha ansvar för något annat än en lurvig liten varelse som kräver högst ett par promenader per dag. Barn i all ära, men varför har alla så bråttom? Varför har alla 20-25-åringar jag känner gift sig och skaffat barn? Som att man inte hinner.

Friheten är ju bara fantastisk.