Man ska nog inte ta droger. De skapar en tomhet efter sig, och samtidigt som man tar dem, så existerar en "fuck-it" attityd. Inget spelar någon roll, vad man tackar nej till eller vad man prioriterar. Att vara påverkad från 11 på dagen tills sent in på natten blir något ordinärt. Och sen är det borta. Och man står kvar och undrar vad man ska sysselsätta sig med. Mat? Nja. Alkohol? Kanske det. Sällskap? Förhoppningsvis. Nog ska man kunna tvinga någon till lite umgänge. En iranier eller två. 

"jag har funderat på en sak. eller kanske femtonhundra saker. men det jag undrar över i grund och botten är... " vad undrar jag över? jag vet inte. jag önskar bara att allt vore lätt. Att jag visste vad och med vem och när saker skulle ske, att jag visste om jag gjort rätt val här i livet. och vart mitt liv kommer att sluta. jag hade velat veta det. 

Jag tror att jag borde lämnat kvar det vid fantasin. Vid lösa tankar om hur det kunde ha varit. Det fanns ingen anledning att ta reda på verkligsskildringen av mina tankar. Den skadade nog mig mer än tillförde något. Och jag har bara sjunkit längre och längre ner, som i ett träsk. Ett segt, uttdraget träsk som jag precis drunkade i. Och nu måste jag kravla mig upp på land igen. Året har sitt slut, våren kommer och jag plaskar fortfarande runt i mitt träsk. Det nya livet smyger sig på men jag kommer att hålla fast vid det jag hade. Komma ihåg och undra vart någonstans jag gjorde fel. Varför det blev som det blev. 

Jag vill bara ha det alla andra har. En vanlig vardag med någon som älskar mig, vill prata med mig och äta kvällsmat med mig. Somna sida vid sida och höra någon bredvid sig när man vaknar. Att se honom varje dag och veta att vi bara vill vara med varandra. Jag vill att allting annat utöver det slutar att existera. Och någonstans, om ett litet tag bara, kommer jag att vara lycklig och känna att saker är på rätt väg. Att allt löser sig. 

För nu är inget på rätt väg. Allt är bara skevt och oklart. Min studietid kommer till sitt slut och något nytt måste ta sin början. Men jag vet inte vad. Jag hatar att vara ofrivilligt ensam. Det finns få saker som är så nedstämmande som ofrivillig ensamhet. Kanske en ofrivillig, ensam fylla. En sådan jag har nu. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...